Senaste inläggen
Jag blir ofta glad av att läsa Hanna Hellquists DN-krönikor och höra henne spinna loss i morgonradion. Hon har en fantastisk förmåga att förmedla liv på ett oretuscherat sätt. I tv-serien ”Jakten på lyckan”, som hade SVT-premiär i går, ska Hellquist nu försöka hitta hemligheten bakom lyckan.
Tajmingen är bra när alla halkar fram i snöslasket. Kraven på personlig lycka är dessutom större än någonsin – vi ska livspussla oss fram till perfektionen.
I första avsnittet av ”Jakten på lyckan” får vi lära oss att man blir lycklig av att ge. Hanna Hellquist träffar också den svenska miljardären Wonna I De Jong som finner lyckan i sitt slott och sin diamantring. Hon saknar dock någon att dela allt med så ibland tänker hon: ”Herregud! Jag har allt, men egentligen så har jag inget”.
Människan sägs vara ett flockdjur. Hon vill höra till. Att tänka i termer av vi och de är frestande. Religionstillhörighet, etnicitet, nationell tillhörighet är viktiga för att skapa ett ”vi”. Men varje vi stänger också ute. Några hör till, andra inte.
Tro och rit kan användas för att skapa ett snävt ”vi” som står mot andras religion eller gentemot icke troende. Samtidigt kan religion lyfta fram det som förenar alla människor oberoende av tro genom att beröra djupt existentiella frågor. Per Wirtén (5.1) har rätt i att religionerna ofta hjälpt oss besvara de stora frågorna om vad det innebär att vara människa. Frågorna är ibland viktigare än svaren. Ord som tolerans, barmhärtighet och nåd har varit med om att skapa en liberal kultur. De behövs fortfarande. I synnerhet när hatet mot muslimer breder ut sig på nära håll.
Religion kan odla inskränkthet lika väl som vidsynthet. Just därför behöver religionen granskas. Men både religiösa och ateistiska övertygelser kan användas för att dra gränser mellan ”oss” och ”de andra”. Högerextremismen i Holland och Frankrike har ofta sekularistiska förtecken. Även mänskliga rättigheter och HBTQ-frågor utnyttjas för att göda främlingshat och islamofobi, långt bortom det Sigrid Combüchen (10.1) kallar de svenska ateisternas IOGT-rörelse. Varken ateistiska eller religiösa synsätt är objektiva utan ingår i en livshållning, en tro. Det partikulära lika väl som det universella kan användas för att stänga ute. Egna kulturella föreställningar finns nämligen alltid med, även i det som sägs vara universellt.
Frestelsen att tänka i enkla kategorier är stor. Vänster och höger, kvinnor och män, svenskar och invandrare, ateister och troende. Sådana enkla indelningar handlar ofta om intellektuell lättja. Lägg till socialt och geografiskt ursprung, kön och hudfärg så syns det hur grova dessa grupperingar är. Alla muslimer är inte offer för brutala regimer. Somliga är det. Lars Åberg (17.1) har rätt i att det ibland utlöser en reflex att se alla som offer. Men alla kvinnor är inte offer därför att gruppen kvinnor generellt har mindre makt i världen. Inte heller alla muslimer är offer. En liten minoritet ingår i fascistoida nätverk. Andra är förföljda och trakasseras för sin tro eller sin religiösa klädsel.
Vad blir kvar av dans om man inte kan se den? Den frågan ställs på sin spets i den rumänske koreografen Manuel Pelmus föreställning ”Preview”.
Manuel Pelmus dansar i mörker och publiken får lita till sina andra sinnen för att uppleva gästspelet på Inkonst i Malmö den 31 mars.
”Preview” ingår i vårens program på Inkonst liksom flera andra internationella produktioner. Zachary Oberzan från Nature Theatre of Oklahoma kommer med ”Your brother, remeber?” 5–6 maj, den amerikanske koreografen Andros Zins-Brownes ”The Host” gästar Malmö 9 april, och norrmannen Rudi Skotheim Jensens ”Spilling the milk and boiling whats left” kommer 3-4 mars. Teatr Weimar spelar sin ”Hamlet II: exit ghost” i mars och feministiska scenkonstkollektivet Arena Baubo har urpremiär på ”Kulla-Gulla, Fassbinder och jag” i maj.
Att en artist kan nå stora lyssnarskaror utan att synas på försäljningslistorna är inget konstigt i dagens musikklimat. Trots det ser North Carolina-rapparen J Cole uppriktigt förvånad ut när han på måndagskvällen kliver in på Vegas scen i Köpenhamn och möts av en helt slutsåld lokal.
Cole var den första att kontrakteras till Jay-Z:s och konsertgiganten Live Nations musikimperium Roc Nation. Debutalbumet släpps inte förrän senare i vår men J Coles tre mixtapes – gratisalbum som sprids i pr-syfte – har uppenbarligen redan gett honom en stor skara internationella fans, åtminstone i Köpenhamn.
Precis som Jay-Z har J Cole en förmåga att blanda avancerade texter med mer lättfångade krokar till de breda massorna. Men hans historieberättande rapstil har egentligen mer gemensamt med föregångare som Nas och Slick Rick.
Produktionerna på mixtapes som ”The Warm Up” och ”Friday Night Lights” från i höstas har paralleller till den samplingsbaserade och soulinfluerade hiphop som Kanye West introducerade sig med. Live är tempot uppskruvat och låtarna mer intensiva. Basen i egenproducerade förstasingeln ”Who Dat” och i ”Blow up” är så tung att mina jeans fladdrar längs benen.
Vissa raplyriker kvävs lätt av de tjocka ljudmattor som i regel utmärker hiphopkonserter. J Cole undviker det genom att avsluta låtar som ”Dollar & A Dream” a cappella.
Till hösten satsar Malmö opera på en familjeopera som bygger på Astrid Lindgrens bok ”Karlsson på taket”. Den ska ha urpremiär i december och sedan spelas över årsskiftet i ett tjugotal föreställningar.
Operachefen Bengt Hall beställde ursprungligen familjeoperan till Kungliga operan i Stockholm 2004 när han var chef där men av olika anledningar sattes den aldrig upp då.
Malmö opera får i år tjugotvå miljoner kronor extra från Region Skåne för att klara att öka antalet föreställningar med femtio procent och den här uppsättningen ingår i satsningen.
Malmökompositören Thomas Lindahl har gjort musiken till operan och librettot är skrivet av Mathias Clason.
– Det är kul att man kan göra nya varianter av Astrid Lindgrens berättelser, att figurerna hänger med in i nya tider. Originalen finns ju alltid kvar, säger Thomas Lindahl.
Hans ”Karlsson på taket” passar lika bra för barn som för vuxna, förklarar han:
– Jag har aldrig tänkt att jag skriver speciellt för barn. Men jag känner mig lite friare när jag skriver för barn.
Producenten Staffan Göte stams version av ”Karlsson på taket” spelas just nu på Oscarsteatern i Stockholm, med Markoolio och Benjamin Wahlgren i huvudrollerna. Till hösten är det tänkt att den ska flytta till Malmö för att ges i matinéer på helgerna.
– Vi har talat om det men ingenting är klart, säger Nöjesteaterns Julius Malmström som också avslöjar att ytterligare en barnpjäs i Stockholm kan bli aktuell i Malmö. Produktionsbolaget 2Entertain, som står bakom pjäsen ”Bamse” på Intiman i Stockholm, vill gärna spela på Nöjesteatern i höst:
– Det roligaste vore ju om vi kunde ta hit båda pjäserna, men ingenting är bestämt, säger Julius Malmström.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 | 21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|